”Det var nära att vi gav upp”

Det var inte långt ifrån att sagan om The Refreshments fick sitt slut för många år sedan.

Bandet höll på att spela sönder sig i väntan på det stora genombrottet.

– Vi gjorde 250 spelningar per år, berättar bandets frontfigur Joakim Arnell.

The Refreshements bildades 1989 i Gävle av ett gäng kamrater.

– Vi började spela på heltid -91. Det var dåligt betalt, då gällde det att istället spela som sjutton, säger Joakim Arnell.

Till Varberg kom de första gången i början på 90-talet då de spelade på Stället.

– Vi var nog där 5-10 gånger.

Men karriären gick trögt. 1995 släppte man en skiva och trots ett litet lyft blev det inga större kommersiella framgångar.

Några i bandet började tvivla på sig själva.

- Flera hoppade av under de första åren. Tre gitarrister och även trummisen som är med nu igen, Mats Forsberg. Det kändes lite uppgivet.

1999 skulle det dock vända. Och det gjorde det med albumet ”Are you ready” och framför allt låten ”Miss You Miss Belinda” som snabbt blev en hit över hela riket.

Sedan dess har det rullat på. Senaste albumet har fått strålande recensioner.

Bandet har aldrig kantats av några skandaler och Joakim Arnell menar att rockstjärnelivet är en myt.

- I alla fall för oss. Det har varit blygsamt med både kvinnor och sprit. Vi är så prydliga som vi ser ut. När vi kunde ha hållit på med det, när vi var 20, hade vi så mycket spelningar att vi aldrig hann. Vi gjorde allt själva.

Joakim Arnell ser de tuffa inledningsåren som nyttiga att ha bakom sig.

– Många artister dyker upp, men försvinner lika fort. Jag tror att om det tar tid att bygga upp något, så raseras det heller inte lika fort, avslutar han.

Har precis gjort intervjun med Joakim Arnell, frontfigur i The Refreshments. Gick bra, trots att rösten sprack några gånger. Skönt att ha den avklarad, nu ska jag nog mest lyssna på konserten och ta det lugnt ikväll.

Måste för övrigt säga att Joakim lätt är den trevligaste kändis som jag intervjuat någon gång, så avslappnad och jordnära. Roligt att träffa på sådana människor.

 Tack för förslagen på hur man kan bota rösten, Lotta..ska försöka med handduken nu innan konserten börjar.

Har knappt någon röst och har flera intervjuer idag, det är ganska svårlöst. Ska träffa The Refreshments ikväll, lite pinsamt att låta som en kraxande kråka.

Mår ganska ok i övrigt, ingen jättehög feber och inte så värst täppt i näsan, verkar mest sitta i bröstet och halsen.

 Ingen som har ett kanonrecept på hur man får tillbaka rösten? Man ska ju inte prata så mycket, så ska försöka undvika det så mycket jag kan. Och så dricker jag varmt honungsvatten, knaprar halstabletter och gurglar bakteriedödande..kan nog inte göra så mycket mer?

Stressad över jobbet också, blir nog 36 sidor även denna vecka. Så bara att jobba på.

Refreshments/Jerry Williams ikväll. Och stand-up på Majas imorrn, det ska bli riktigt skoj. Hoppas få träffa komikerna tidigare på dagen också, hade varit kul att få träffa Schyffert och de andra.

Olustkänslan jag skrev om för några dagar sedan var borta i måndags morse och hade ersatts av halsont..kanske var det kroppen kände på sig.

Är lite rosslig och så där, men ingen svininfluensa..hoppas jag :)

Tisdag idag, vilket betyder att det känns som om arbetsveckan är slut i och med att tidningen kommer ut imorrn. Det är den ju i och för sig inte, imorgon är det dags att börja planera och göra nästa veckas nummer.

Första veckan på vikariatet har varit hektisk, men hoppas att resultatet blir bra. Har i alla fall gjort mitt bästa och mer kan man ju inte göra. 

Nu ska jag laga mat och sen ta och städa hos fishisarna, de har väntat länge nu.. Det verkar i och för sig inte gå någon större nöd på dem, de ser pigga och glada ut (hur nu en glad firre ser ut...?). Hade ju två scalarer som dog för något halvår sedan, men de jag har kvar ser ut att må bra. Tror många städar sina akvarier lite för ofta, någon gång i månaden verkar vara rätt lagom i det jag har i alla fall.

Är nog rätt trött..höll nyss på att hälla salt i diskvattnet istället för i köttfärssåsen..Feber?

Kram på er!

Antar att jag inte är ensam om att få det någon gång ibland.

Men visst är det äckligt? Det finns liksom ingen anledning till att det kommer och ändå så känner man det som om något hemskt ska hända, man känner sig tom och orolig på något sätt.

Kanske är lite jobb och dagen-efter-ångest.

Hoppas att lite nattsömn tar bort den här känslan i alla fall.

Var ut en sväng i Wheels & Wings-kaoset nu, skulle intervjuat ett gäng som inte kom in på fältet, men de dök inte upp..dålig stil när man ger sig ut för att jobba halv tio på kvällen.

Men vilket kaos på stan..kan bara konstatera att åtminstone jag nog kräver ett antal groggar i kroppen för att uppskatta det här myllret av folk och bilar. Män i 50-60-årsåldern som tror de är tonåringar. Och tonåringar som fäller kommentarer som "Det är kuul med helium" (på bred markdialekt).

Kanske börjar bli gammal? Det känns bara som om hela W&W blivit ett hysteriskt spektakel som folk ser som en anledning att supa och bete sig som grisar. Lite som midsommar. Supa kan jag förstå att man vill göra, men man kan sköta det snyggt.

 Ska sova snart.

Hoppas det blir en rolig dag imorrn. DÅ ska Conny ta en grogg eller åtta.

Det är roligt, men fullt upp.

Eftersom jag både har nöjet (4-5 artiklar i veckan) och 3-4 andra reportage blir det sammantaget ganska mycket eftersom jag även tar hand om allt inkommande material, korrekturläsning, håller kontakt med frilansarna och så vidare. Det är faktiskt mer att göra än vad utomstående tror, men så är det väl i alla yrken antar jag.

Då det mesta av de andra jobben (featurereportagen) oftast är på dagtid och kultur/nöjesartiklarna på kvällstid är det lite klurigt att pussla ihop det. 

Jobbar man med nöje så får man vara beredd på att det drar ut på tiden lite också. Hur många artister kan det här med att passa tider till exempel...? Egentligen borde man ju räkna in den tiden man bara står och väntar i arbetstiden också, men jag gör inte det alltid..fast egentligen borde man kanske...

Nåväl. Det jämnar ut sig. Får se mycket kul som man annars inte hade fått se.

Var på vippen att jag stack och handlade ett Wii idag. Tänkte på det redan på förmiddagen. Sedan i eftermiddags var jag, mamma och morfar ut till min kusin Jenny i Åsa och vad tror ni det första de säger är..Jo, att hela familjen var uppe till klockan 2 i natt och spelade och att det är såå roligt.

Var ännu mer beslutsam att cykla bort till Elgiganten när jag kom hem..Men så tog min "spara"-identitet över. Behöver jag verkligen en spelkonsol NU? Visst, det är roligt. Men hur mycket kommer jag egentligen att spela i sommar när man har heltidsjobb?

Så nä...Jag väntar. Egentligen har jag råd, får en bra lön (man tycker att det mesta är suveränt efter att ha gått på aktivitetsstöd).

Men vet också att det finns mycket annat jag vill lägga pengarna på...vill gärna resa bort ett par dagar i augusti-september, antingen här hemma eller en fotbollsresa till England. Sen vill jag gärna ta en vecka i solen lite senare i höst.

Får väl se vad det blir. Vore också skönt att kunna spara lite pengar för en gångs skull, slippa vara orolig för extrautgifter.