Har tänkt lite på det här med drömmar och visioner, både realistiska och andra, mer svåruppnåeliga.

Jag har svårt för uttryck som "man klarar allt bara man vill", jag tror helt enkelt inte att det stämmer.Vissa förutsättningar måste finnas där, talang exempelvis.

Men jag har nog ofta varit lite rädd för att satsa, varit lite för lat, inte trott på mig själv och så vidare. Och har nog ärligt talat aldrig haft en sån där riktig dröm som jag strävat efter. Beundrar dem som lämnar all trygghet och ger sig in på okänd terräng.

Har ett par drömmar som vuxit sig allt starkare senaste åren.

Dels skulle jag vilja spela teater. Fick ofta höra att jag hade talang i skolan, men blev aldrig mer efter gymnasiet. Hade varit häftigt att gå med i en teatergrupp, eller spela med i en b-film (om någon har en roll i någon Hollywood-produktion att erbjuda så är de naturligtvis också välkomna). Hur som helst är det otroligt häftigt att gå in i en karaktär, att lämna ens riktiga jag bakom sig ett tag.

En annan dröm är att skriva manus för tv och film. Kanske mest tv-såpor, eftersom jag alltid varit fascinerad av det formatet. Emmerdale är en förebild, en evighetsserie som är välskriven och välspelad (för det mesta i alla fall...), trots att det pumpas ut avsnitt varje dag. Tror egentligen inte att det är något glamouröst jobb att skriva för tv, men skulle vilja få använda min fantasi igen..den har liksom försvunnit lite efter tonåren.

Så där är väl ett par drömmar som jag lever med, men har egentligen ingen aning om vilka vägar man ska ta..men de finns där i bakhuvudet.

Written by
Conny Bengtsson

En dag, kanske