Den här insändaren skrev jag in i måndags. Tycker den är underbar. Hade en aning svårt att koncentrera mig på att skriva. Skrattet tog överhand om man säger som så...

"

Politiker, rensa upp i caféträsket!

Sistliden lördag besökte vän av ordning en cafeteria i centrala Varberg för att avnjuta en slät kopp kokkaffe med tillhörande rulltårta, så som traditionen oss bjuder.
Denna till synes triviala beställning möttes av, det allt annat än servila, cafébiträdets förebrående blick. Helt fräckt hävdade denna tonårsjänta, knappt torr bakom öronen, att kokkaffe ej fanns att tillgå.
Istället erbjöd hon mig ett spektrum av drycker med utlandsklingande namn.
Det är stört omöjligt för en man med blott sju års folkskola i bagaget att
dechiffrera dessa krypton till menyer, som numer tycks vara kutym på landets fik. Lägg därtill att undertecknad med fårade händer och ischiastyngda skuldror varit med att bygga det svenska folkhemmet under ledning av Per-Albin och skandalen är ett faktum.
Svenska pensionärer står för en icke obetydlig del av den svenska valmannakåren. Kommunpolitiker, tag reson och rensa upp i caféträsket.
Pensionerad cykelmontör"

För det första. Gubben klagar på att han bara gått i folkskola i sju år, men knäcker ur sig ord som dechiffinera och kutym. Stor humor bara det.

Sedan undrar man ju vad det har med saken att göra att han varit med att byggt det svenska folkhemmet?

Ska affärs- och caféinnehavare undvika alla främmande och nya ord för att han är gammal och har slitit i hela sitt liv?

Jag kan i och för sig hålla med honom om att det börjar bli för mycket olika kaffesorter att hålla reda på och visst är det bra att man använder svenska uttryck istället för engelska. Men är det så svårt att fråga vad en latte är om man nu inte vet?

Till sist undrar man ju vad en kommunpolitiker ska göra åt saken? Man kan ju se dem komma instövlande på ett café i stan:

- Hej, jag heter Arne och arbetar på Varbergs kommun. Med anledning av en gammal mans problem med att beställa en kaffe och rulltårta här nyligen så ombeder vi Er att genast döpa om de utländskklingande namnen i er kaffemeny - Cappuccino är från och med nu kaffe med skummad mjölk, så det så!"

Har börjat min praktik på Varbergs Posten nu och det känns bra, även om det är ruggigt ovant att vara igång åtta timmar om dagen när man inte haft heltidsjobb på flera år.

Det är skönt med rutiner, att få det sociala umgänget och känna att man gör lite nytta. Har ju även lite jobb på nöjessidan, så det blir lite extrapengar också.

Har länge tänkt skriva en krönika om livet som arbetslös, men igår hittade jag en annan krönikör som slagit huvudet på spiken och egentligen säger det mesta:  http://www.arbetslos.nu/Ett-tufft-jobb.htm

Framför allt känner jag igen mig i det där när man träffar folk som kommer fram och frågar "Vad gör du nu för tiden? Jobbar du kvar på samma? Vad jobbar du med?" - skammen man känner av att svara att man är arbetslös.Och den ständiga inre stressen.

Men idag har jag sökt ett jobb som jag verkligen, verkligen, verkligen skulle vilja ha. Det vore den perfekta julklappen. All I want for christmas, baby!